Beatrice, har du ett samvete?

Igår fick vi ju veta vad den nya Polismetodutredningen gick ut på. Polisen m.fl. ska få tillgång till vår tele- och datakommunikation även vid utredningar av mindre brott som endast ger böter, inte som idag då det krävs brott som ger fängelsestraff. Det innebär att våra mobiltelefoner får pejlas in (även om vi inte talar i dem), våra fotspår kommer därmed kunna följas vart vi än går. Datalagringsdirektivet träder i kraft så snart riksdagen beslutat om hur länge vår trafik ska lagras och så snart operatörernas kablar är inkopplade börjar FRA-trålningen av vår trafik. Bloggen Pure Nandi har i ett skolarbete om personlig integritet tagit upp detta och några andra integritetskränkande lagar och lagförslag.
Så nog har Beatrice Ask med övriga i alliansregeringen implementerat Bodströmsamhället bit för bit till total fullbordning.

Hos Svensk Myndighetskontroll kan man läsa följande:
Det finns visst några kvar som påstår att alliansen är en borgerlig regering. Märkligt för jag hade just tänkt börja kampanjen inför 2010 med just det klassiska uppropet att ”Sverige behöver en borgerlig regering.”

Anders Mildner skriver lite roligt på sin blogg i Sydsvenskan om sitt möte med Carl Bildt men även om hur dåligt bekanta våra makthavare i världen är med den digitala utvecklingen. Anders blogg får mig att undra om det är bristen på den digitala kunskapen som får våra politiker att så lättvindigt rösta bort våra privativ och vår personliga integritet på nätet.
Efter att ha läst ett blogginlägg hos en Anders med efternamn Widén, som kämpar på med Riksdagssvar.se och FRA-frågan förstår man ju att så kan vara fallet.

DN:s huvudledare om polismetodsutreningen idag är mycket läsvärd: Med örat mot masten. Läs den!
Artikeln avslutar med:
Förutom allt detta måste man tala i termer av rationalitet. 45 minuters presentation av ett tvåhundra sidor långt delbetänkande och inte ett ord om effektivitet. Siffror över hur många gånger olika tvångsmedel använts, men inga siffror över antalet fällande domar eller identifierade gärningsmän, eller hur många oskyldiga som i onödan utsatts för granskning. De flesta kan säkert acceptera att vissa arbetsmetoder för rättsskipning har ett pris. Men då vill man gärna vet det. Sedan kan man diskutera om man är beredd att betala det.

Jag är inte beredd att betala med mitt privatliv och personliga integritet, vilket jag inte är ensam om.
Mårtensson skriver lite om FRA-lagen och varför den är intressant för staten och UD, men även han anser att priset är för högt.

Mark Klamberg
som varit i Sälen på konferens under rubriken "Säkerhetshot mot Europa och Sverige – Gränsöverskridande brottslighet" reflekterade över att vår integritet inte alls togs upp då det talades om brottsbekämpning , trots att stora mängder av tele- och datakommunikation kommer lagras och göras tillgängliga för myndigheterna.

Till Beatrice Ask säger jag: Jag skulle inte vilja ha allt det här på mitt samvete!

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentarer
Postat av: Michael Gajditza

Hej!



När jag såg rubriken på ditt inlägg så tyckte jag den var kul. Inte i sig men sett ur "samvetsperspektivet" och mot bakgrund av att jag skrev fem rätt långa inlägg i somras på just temat "Beatrice Ask-att dagtinga med sitt samvete".



Jag kom fram till att samvetet fått stå tillbaka för makten och statusen vilket gör henne till en i alla bemärkelser liten politiker och till en ännu mindre människa.



Ha det bra!

2009-01-25 @ 21:41:01
URL: http://blogg.aftonbladet.se/21909
Postat av: satmaran

Michael!

tack!

Ha det bra du också!

2009-01-26 @ 15:23:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
 





Reggad på Commo.se

Bloggtoppen.se
Add to Technorati Favorites
Creeper
ip information
Bloggtopplista
Bookmark and Share
RSS 2.0
.