satmaran

Det är en vanlig arbetsdag i juni i Stockholm, de flesta av oss har precis påbörjat arbetet igen efter dagens lunch. Plötsligt rycks vi upp av en kraftigt smäll. Explosionen hörs runt hela staden. Vad är det som händer? Kaos bryter ut och rädslan över vad som kan ha hänt tar tag i oss. Det dröjer inte länge förrän folk via mobilen eller massmedia får veta att Essingeleden är borta. "Någon jävel har sprängt Essingeleden mitt itu!" Nu tar paniken tag i oss rejält.
Mirakulöst nog har inte många människoliv förlorats vid attentatet, men trafiken i Stockholm har blivit ett fullständigt kaos då plötsligt inget fungerar. Alla in- och utfarter i Stockholm står stilla, ingen kommer ut och ingen kommer in då alla gator i staden redan är fyllda av fordon och panikslagna människor på bara ett par timmar. Utifrån landet fylls det på med fler fordon som ska mot huvudstaden eller bara tänkt passera via Essingeleden, vår "huvudpulsåder". De har antagligen inte hört larmet som gått ut via massmedia.

Klockan går och larmcentralerna är nerringda. "Jag kan inte hämta min dotter på dagis", "Jag får inte tag på en taxi", "Min man fick just en hjärtattack", "Hjälp, jag vill hem, jag måste hem till mina barn!", nöden är total. Polisen tar sig inte fram, ambulanserna tar sig inte fram, ingen tar sig fram. Stockholm är lamslaget. Timmarna går och trots att många är kvar på sina arbetsplatser blir inte mycket egentligt arbete utfört. Många ringer familj, släkt och vänner så nu har även GSM-nätet blivit överbelastat. Folk som har suttit i timmar i bilköer börjar nu överge sina bilar och går till fots, de som kan. Den kollektiva tunnelbane- och pendeltågstrafiken fungerar inte heller eftersom man beslutat att stänga av övriga broar i Stockholm för att leta efter eventuella sprängladdningar. Landets gränser har stängts och på flygplatserna står planen stilla. Jakten på terroristerna är massiv.

"Varför fungerar inget?," "Vad gör politikerna?", "Vad gör försvaret?", "Var är polisen?". "Skall våra politiker inte se till att försvaret och polisen kan hantera sådana här katastrofer?" Det visar sig att våra politiker just klubbat igenom ett förslag från FRA, en lag som de menar ska skydda oss från YTTRE hot. En lag om avlyssning i form av datalagring av bl.a. email och mobila samtal från oss medborgare. För rikets säkerhet. "Är det vi medborgare som är terrorister?", skriker någon rätt ut. "Är det vi som ska bevakas, varför det?", undrar en annan. "Vad fan har vi försvaret till om något sånt här kan hända?", undrar en tredje.
I massmedia spekuleras det vilt om vilka som utfört dådet. Våra politiker får vatten på sin kvarn och hävdar att det är just såna här terrordåd vi ska bli skyddade från med den nya lagen.

Dagarna går och bland folket väcks en vrede över våra styrande som kunde sätta oss i denna situation: "Hur kunde de vilja bevaka oss när de inte kan försvara oss?", undrar man. "En brojävel och hela samhället rasar ihop!", "Fan kom ner på jorden jävla politiker, se verkligheten!", "Se hur vår infrastruktur ser ut, är inte försvaret och politikerna till för att ge oss folk en säker stad?", "De jagar spöken men ser inte oss.", "Mitt liv fungerar inte nu, det är åt helvete p.g.a. det här, likaså alla andras som jag känner, inget fungerar ju."

Det visar sig att det samhälle vi byggt upp i och kring vår huvudstad inte fungerar utan dagliga transporter av livsmedel och annat. Skolor, daghem, pensionärsboenden och andra är direkt beroende av dagliga leveranser av dagens varma rätt. Likaså restauranger och caféer på stan är beroende av dagliga färskvarutransporter. Nu börjar hamstringen i våra livsmedelsbutiker som snabbt står med tomma gapande hyllor. Överallt ser vi poliser och militärer som försöker få ordning på trafikeländet. Fortfarande står mängder av övergivna personbilar liksom lastbilar som varit fyllda med varor längs vägarna. Ingen har tid att bevaka dem från den plundringsvåg de drabbats av. Dagarna efter attentatet var det många som stannade hemma från sina arbeten, vissa var rädda, andra ville inte skiljas från sina barn. Många visste inte hur de skulle ta sig fram i trafiken som inte fungerade. Attentatet hade satt ett djupt spår i många av oss.

"Varför ska varenda jävla fordon som åker genom Sverige köra rätt genom Stockholm?", "Varför finns inga alternativa vägar?", "Ta hit den som satte stopp för Dennispaket!" Ett rykte börjar spridas om att man är en gärningsman på spåret. Tydligen ingen terrorist utan en sjuk man, en ensam man som inte kommunicerar särskilt mycket med omvärlden varken via Internet eller mobiltelefon, en svensk man som tydligen är utsläppt från någon vårdanstalt för något år sedan av besparingsskäl...

Ovan skulle kunna hända här i Stockholm i Sverige. Vår väginfrastruktur i Stockholm med Essingeleden som fungerar som vår huvudpulsåder är egentligen vår Akilleshäl, försvaret borde ägna detta en tanke istället för att bevaka våra medborgare. Man behöver inte ha speciellt stor fantasi för att förstå hur snabbt ett fulltständigt kaos skulle bryta ut enligt ovan scenario. Detta är bara ETT exempel på ett hot som vi idag INTE kan skydda oss mot med FRA-förslaget. Hotbilder kommer alltid finnas och vi kommer aldrig att kunna skydda oss helt mot dem.

Det som hände 9/11 hände trots USA:s avlyssnings- och insamlingsnätverk Echelon. Jag såg följande rader i Wikipedia: I maj 2001 fick Europaparlamentet fram en rapport om Echelon, där man bland annat uppmanade europeiska invånare att använda kryptografi i sina kommunikationer för att skydda sitt privatliv.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Echelon_(data)#Integritet

Det känns som man kanske borde följa EU:s råd från 2001....

Vad blir då nästa steg när folk känner sig hotade av staten och kör krypterat?
Ska vi kriminalisera kryptering?
Vad är det för hot som går i våra linor på nätet och i luften som FRA tror sig kunna fånga upp?
Vi har alltid levt i en värld som varit orolig p.g.a. naturkatastrofer, krig, förtryck osv. Med teknikens hjälp och framförallt då Internet har vi fått ett öppnare samhälle där vi globalt kommunicerar över gränser på ett sätt som vi tidigare inte trodde var möjligt. Hur rädda var inte folk när Sverige började datoriseras, ingen är väl rädd för det idag? Vi har fått kunskap om andra kulturer och kan idag kommunicera med i stort sett vem vi vill. Till skillnad från förr har vi fått verklig förståelse för hur naturkatastrofer och fattigdom drabbar folk i andra länder och vår vilja att hjälpa är stor. Vi har insett att vi hör ihop i vår globala värld. Om våra ungdomar inte får röra sig fritt på nätet eller fritt prata i mobilen, vad skapar vi då? Tankarna går snabbt till Berlinmuren och forna Östtyskland, ett stängt Sovjet och Kina och sist men inte minst nazismen. Fan vi sitter ju med facit på hand! Ta lärdom av vad som hänt i länder där man inte haft demokrati eller respekterat mänskliga rättigheter och personlig integritet. Vi har ju kämpat i årtionden för att få det i den fria västvärlden för att nu bara släppa vad vi uppnått...vad är det för fel på oss?

När det gäller fildelning och film- och musikindustrifrågan så har den industrin ALLTID gått under ända sedan jag var barn och bandade in från radion, men de gör sig högröstade med ett otroligt starkt kapital än idag. Med sitt kapital har nöjesvärlden inga problem att finna nya kapitalstarka vägar. Trots att pirater inte rör sig på våra vägar är vi redan idag övervakade då vi färdas över Stockholms biltullar. Storebrors kontroll av oss är snart total.
George Orwell hade fel årtal i sin roman 1984.
(finns på Pirate Bay)


Läs även andra bloggares åsikter om
FRA, 1984, Essingeleden, Personlig Integritet, Övervakning,